En liten tanke, kanske flera.....
Ibland vet man exakt hur man vill att det ska vara. Man vet vad man vill bli, vart man ska bo, hur det kommer vara, med vem och så vidare. Men när man riktigt tänker efter så kommer man till frågan, Stämmer verkligen detta? Vill jag bo där? vill jag bli det?Man blir osäker och man vet inte längre vad man vill..
Jag vet att jag vill en sak och det är att må bra, vad jag gör ska inte påverka hur mitt inre mår, det har jag bestämt mig för.
Ibland är det inte alltid så lätt att må bra..Det kan bero på massa saker..
Jag vet att jag är en sån person som gärna lyssnar på hur folk mår och hur dom har det, jag finns där för dom när dom inte mår bra. Det blir jag glad av, att de kan vända sig till mig och berätta. Men när deras ledsamhet kommer in på mig, då börjar jag tänka, kanske för mycket..
Dom kommer med kärleksproblem, dom mår inte bra, mycket att göra, känner sig stressade..ja, det är mycket...
Kärleksproblemen sätter sig ganska hårt på huvudet, då jag känner med dom hur det skulle kännas om man blir lämnad eller inte får den man gillar... Jag vill aldrig bli av med mig pojkvän på något sätt. Men tankarna kommer, tänk om han inte vill ha mig längre? Han kanske tycker om någon annan mer? Han har tröttnat på mig? Massa frågor kommer upp....Det är inte kul..
Som jag sa innan så vet man ibland exakt vad man vill, men i en annan sekund så har man ändrat sig totalt...Jag vill plugga vidare till veterinär. Eller nej, till lärare. Eller nej, jag vill börja jobba på en gång... Jag vet inte!
Det är inte så lätt att välja vad man vill göra med livet, jag menar tänk om....
Tänka, det är fan inte bra... Inte på framtiden i alla fall...
Just nu bor jag med min pojkvän och jag stormtrivs med det, bo med den jag älskar och vara med varandra varje dag, det kan inte bli bättre. Jag pluggar och trivs i skolan, med min klass och mina lärare.
Min hund bor med oss och vi har gått med i en hundpromenad grupp som träffas tre ggr i veckan och går tillsammans, det är toppen.
Det kan inte bli mycket bättre just nu.
Men en sak som oroar mig det är sommaren, hur ska vi göra? Båda har pluggat klart och vi vill söka bostad i en annan stad. Han ska söka jobb snart och jag får se om jag ska plugga eller jobba. Men om vi inte får nånstans att bo, hur kommer det bli då? Jag vill inte att det vi har nu ska försvinna, jag vill bo med dig, leva med dig, men jag vet inte hur det kommer bli....Jag vill inte att det ska bli sommar, vill bara stanna tiden nu och ha det som vi har det!
Innan jag flyttade till Lillerud, där jag gick tre år på gymnasiet med inriktning djurvård, så hade jag 7 riktigt bra kompisar hemma i stan, sommaren innan vi började gymnasiet umgicks vi ganska mycket, jag kommer ihåg våra filmkvällar med enormt mycket skratt. Jag sa till en av dom "Jag tror eller jag snarare vet att vi alla kommer att växa ifrån varandra på dessa åren vi kommer gå på olika skolor". Inget kommer bli det samma som det var.
Så var det, åren gick, vi umgicks ibland när alla var hemma och när vi hade tid, men med tiden blev det allt mer sällan. Jag kan säga nu att jag saknar verkligen er!
En är i Canada, en i Borås och 5 hemma i Åmål. Det är fem av mina vänner i Åmål men nästan bara en jag pratar med, och det är jag glad över, vet inte vad jag skulle göra utan dig.
Det är synd att vi inte har kontakten som vi hade förut, men alla växer väl ifrån varandra nån gång, antar jag....
Nu har jag väl snackat/skrivit av mig en del av vad jag har i huvudet...
För att rensa skallen lite ska jag försöka plugga.....
