Dagen man aldrig glömmer......
Lyckligaste dagen i mitt liv, ja när var det? Det har jag funderat ofta på, men jag tror att jag har kommit på när den var. Det var för ungefär 6,5 år sedan...Tror det var runt den 20 september mer exakt...Nu var vi på väg, familjen och faster, vi skulle åka och kolla på hund. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag kände på vägen ner till Kenneln, men jag minns när vi var där. Två fina unga schäfrar sprang runt ute och kennel ägaren kastade en leksak till dom. Så fina dom var!
Jag vet inte hur länge vi var där men innan vi åkte hem hade vi bestämt oss, vi skulle ha Blixtra.
Jag var så glad, vi hade en hund, äntligen! En hund, det hade jag alltid velat ha!
Hon var så fin, våran egna Schäfer :) Minns att det var så roligt att komma hem efter skolan, det fans någon att leka med och gå ut med.. Så glad!
Året gick och Blixtra blev en perfekt familjemedlem. Det fans inte längre ett liv utan hund. Det kändes som att hon alltid hade varit hos oss.
Jag minns speciellt den dära julen då jag och pappa åkte hem för att gå ut med henne.
Vi kom hem och hittade ingen hund! Hon var totalt borta, fanns ingenstans, vi letade i alla rum och ropade på henne, men nej, ingen Blixtra där.
Sen hörde jag ett knappt hörbart gnyende innifrån lilla toaletten, öppnade dörren och där var hon. Hon hade lyckats stänga in sig själv på toan och vält ett glas där inne i mörkret, krafsat sönder insidan på dörren och hennes tassar var lite såriga.
Det är något som sitter kvar.
Minns hur hon brukade stoppa ner hela huvudet i vattnet bara för att plocka upp stora/små stenar som vi kastade i, hon var så stolt sen när hon fick upp dom. Hon la dom uppe på mormor och morfars gräsmatta, det gillade inte morfar så mycket, haha :P Men hon tyckte att det var roligt, och det såg roligt ut. Hon var så söt den, blöt upp på benen och sen bara i ansiktet :)
Att ha en hund är mycket mer än en hund, det är en i familjen, nån att prata med när ingen annan lyssnar, nån att gråta med, en som tröstar, lyssnar utan att berätta för någon, en trogen vän.. Allt det var Blixtra, hon visste så mycket om mig och mina känslor som ingen annan vet, det var så skönt att ha henne där hela tiden, hon bara fanns där och var snäll, gjorde aldrig något dumt mot en. Utan henne vet jag inte vad jag skulle ha gjort, hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta <3!
Men sen är det inte alltid kul att ha djur..... Det kommer en dag som alla måste möta och när den väl är där så rasar allt samman.... För 4 veckor sen hände det som man inte vill ska hända....
Den kom för fort, flera år för tidigt, man hann inte ens tänka sig tanken att det var dags, det bara tog slut...
Hade vart hos veterinären med Bailey, åkte till skolan för att städa. Tog ett tag och så ringer Jenny, gråter i telefonen och berättar att Blixtra är död. Jag kände tårarna komma på en gång, fattade inte att det var sant, hon levde ju bara några timmar tidigare när jag var hemma. Hon berättade att mamma och pappa hade åkt till veterinären med henne. Så jag ringde mamma och jag grät, hon med, och det var då jag fattade att det hade hänt. Hon var borta för alltid...
Blixtra du kommer alltid finnas hos oss <3! Fina lilla Tuttisen <3
